Ettrigt underverk

Jag har nästan börjat undra om vårt lilla mirakel i magen tror att h*n faktiskt ska sparka sig ut. Fel lilla vän. Det går inte till så.. eller? Snart skulle jag tro det var möjligt.
Inte nog med att jag känner mig helt sprickfärdig, sparkarna/trycken är inte snälla direkt och det ömmar duktigt över magen nu. Ja det känns helt enkelt som att liten tänker ta sig ut den vägen.
Det är inte heller särskilt skönt när h*n sträcker på sig; rumpan trycker åt höger och fötterna åt vänster på ett ofattbart vis. Ser helt mupp ut.
Det är trångt där inne. Kom snart ut till mamma, älskling.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0