Liiite avis.

Varje morgon kliver min sambo upp tidigare för att gå ut och gå, i riktigt rask takt.
Helt ärligt är jag förbannat avundsjuk, jag vill också gå! Jag älskar att promenera, jag älskar att gå - snabbt! Blir det ingen fin höst i år kommer jag gråta!

Jag kan inte minnas hur det är att gå och röra sig utan att ha ont, eller att ens existera utan någon smärta. Tur och glad är jag att det går över sen. Det kommer ju något underbart av det så man ska inte bara klaga men jag hade gärna bara kunnat njuta av min graviditet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0